1) Vi måste ha bra s v e n s k a målvakter
2) Vi måste lägga mer kraft på att förädla talanger i 18-20 års ålder.
Det är sällan ett talesätt är så relevant som påståendet i ishockeysammanhang ”att målvakten är halva laget”. Och det där med målvakternas betydelse är något som vi nu i en följd av år blivit pinsamt medvetna om –målvaktsfrågan är inte något som vi kunnat vara stolta över.
Den finska målvaktsimporten i vår elitserie har varit och är mycket påtaglig, som ett kvitto på vår egen förmåga.
Ingen tillfällighet!
Men det är ingen tillfällighet att det finns så många bra finska målvakter. Det är ett direkt resultat av att Finland har en helt annan målvaktskultur tack vare ett otal kompetenta målvaktsinstruktörer och tränare.
Detta tillsammans med en annan insikt om målvaktsträningens betydelse hos klubbarna har gett målvaktstalangerna i Finland en helt annan möjlighet att utvecklas. Vi i Sverige har hittills fått till ett gäng ganska kringskurna entusiaster som ofta finns med på nåder i klubbarnas organisationer.
Målvaktsprojekt ska lösa basfrågor
Målvaktsfrågan i Sverige är faktiskt något av hönan och ägget. Det ena förutsätter det andra och frågan är vad som ska komma först.
För det första är det svårt att begära att klubbarna ska satsa helhjärtat när de ofta upplever att det saknas kompetent folk. Och en stor anledning till att kompetensen inte finns beror på brister när det gäller utbildningssidan för målvaktsinstruktörer och tränare. Det i sin tur lider av en skriande brist på utbildningsmaterial.
