Rapport från
J-20 VM i
Finland

Skriven av:
Mikael Tisell

              
Det har nu gått 2 år sedan förra större J-VM rapporten. Och bakgrunden till denna är just att försöka göra en rejäl uppföljning på den förra för att se vad som hänt och var vi är på väg. Då den förra skrevs kom undertecknad från J-VM med 81:orna där det blev en fjärdeplats och från VM:et med 82:orna där laget slutade på en sjätteplats. Detta trots att båda årgångarna egentligen på väldigt många sätt gjort två riktigt bra turneringar.

Syftet med förra rapporten var att få igång en diskussion inom svensk hockey om vad som saknas oss, hur det kommer sig att vi tycks komma längre och längre ifrån pallen på juniornivå, vad det kan få för konsekvenser längre fram på seniornivå och framför allt hur vi ska vända skutan åt rätt håll.

Det känns som att förra rapporten fungerade som något slags startskott. En arbetsgrupp sattes ihop bestående av kompetenta tränare från olika nivåer för att börja bena ut saker och ting. I den gruppen satt bl.a. Tommy Boustedt, Torgny Bendelin, Gunnar Svensson, Charlie Wedin, Pecka Wågström och Magnus Hävelid. Benandet resulterade i ett lyckat stormöte på Bosön i december –02, där i stort sett hela hockeysverige var representerade. Enigheten var mycket hög under den dagen. Sportchefer, tränare, NHL scouter (med ett hjärta som faktiskt fortfarande klappar för svensk hockey) var enig och lyckades både ringa in de grundläggande bristerna och dessutom konkreta förslag till hur vi skall åtgärda dessa.

Bristerna som ringades in var framförallt brister i flera av hockeyns grundläggande moment och då framförallt energin i skridskoåkningen och det fysiska spelet, hela attityden till detta med målgörande och den mentala tuffheten. Det konstaterades att allt detta måste börja grundas redan då spelarna tar sina första skär i en rink och att nivån på ungdomstränarna måste höjas. Konkret är just nu att ett projekt med anställda hockeykonsulenter är i sjösättande. Dessa skall bland annat se över träning och inriktning ute i landets all klubbar. Utbildningsstegen är under granskning och förändring. Vi tillåter numera tacklingar från 12 års ålder, en sänkning med 2 år. Vi har höjt TV-pucksåldern ett år. Det ställer till en del praktiska små bekymmer men syftet är att låta alla killar vara med på banan ett år till. Helrätt. Vi ska inte ha 13 åriga killar som ger upp hockeyn för fotbollen bara för att de inte kom med i Sverige-pucken, förturneringen till TV-pucken. Vi behöver en bredare rekryteringsbas än vi haft de senaste åren. Det är sanningen.

Dessa positiva konkreta åtgärder kommer vi garanterat skörda frukter av längre fram, om 3-4 år. Men efter att skådat årets JVM kan undertecknad konstatera att detta inte är tillräckliga förändringar. Jag tänker återkomma till detta längre fram.