Talangutvecklingsplanen för svensk ishockey som genomförs för första gången i sin nya och utökade form har spontant mottagits med idel lovord när det gäller det sportliga innehållet vid camperna. Det kunde ansvarig för spelare- och ledarutvecklingen, Anders Forsberg, glatt meddela vid samma konferens. Men som så mycket annat nytt behövs det lite tid för att verksamheten ska finna sin absolut bästa form och flyta oklanderligt både organisatoriskt och praktiskt.
I framtiden kommer mer tid läggas ner på formen för informationshanteringen till både spelare, föreningar, distrikt och instruktörer.
Individuell utvecklingsplan
Det krävs också ett uthålligt informationsjobb för att alla ska inse vad den nya formen innebär. Camperna är till för den enskilde spelartalangens utveckling och ska inte betraktas som något extra landslagsläger.
I Klartext: Uttagningar till läger och camper i utvecklingsplanen har inget med ungdoms- och juniorlandslag att göra.
Det är en helt annan sak att bli uttagen till ett landslag och dess sammandragningar och lägerverksamhet . Då handlar det om tävling där det bästa laget ska spela utan att snegla på någon individuell talangutveckling.
Då är det bästa l a g e t uttaget för den aktuella åldersgruppen.
Erfarenheten visar nämligen att det är få i de yngre pojk- och juniorlandslagen som finns med när JVM - lagen går i elden.
Mera matcher ingen allena saliggörande modell
När det gäller talangutvecklingen så är det lite spridda skurar när det gäller individer. Det är sällan som alla årgångar är lika bra när det gäller antalet individuella talanger. Det har inte minst Modo Hockey och Frölunda kunnat konstatera – de mest kända talangproducenterna under åren.
Sedan att det finns divergerande uppfattningar om hur talangutveckling ska ske mellan de som sysslar med utveckling och tävling är bara bra. Självklart är det bra med olika synpunkter – även om vissa diskussioner dock är mindre givande.
Definitivt fel är det dock att tro att enbart flera matcher är den allena saliggörande modellen för utveckling eller att allt ska drivas enligt en minimodell av elitserien. Verkligheten är betydligt mer komplicerad än så!
Det som dock kan sägas vara en viktig nyhet i rätt riktning var den tätheten av instruktörer på isen som åstadkoms genom att samordna camperna med distriktsinstruktörers och föreningstränares fortbildning.
Träning viktigare än match
Apropå det så finns det anledning att stanna upp inför de fakta som en forskningsrapport från RF (”Den goda barnidrotten – föräldrar om barns idrott” av Staffan Karp, Umeå universitet. 2004:8) som reflekterar i sin slutkläm:
”Är verkligen det roligaste som finns för barn att tävla och spela matcher? Flera föräldrar menar att barnidrott är för tävlingsinriktad. Flera föräldrar berättar att barn inte idrottar för att få tävla utan för att lära sig att utöva idrotten.”
Det finns kanske skäl till reflektion över detta konstaterande för alla ungdomstränare som driver match som prioritet nummer ett och glömmer bort att fram till juniorålder så är träning viktigare än match för den individuella utvecklingen.
