Sida 2

Det verkligt positiva är att det skulle medföra ett större intresse för bra svenska juniorer. Dessutom tvingar det fram en scoutingverksamhet som är minst sagt underutvecklad i Sverige. Vi brukar ju vilja ta efter transatlantiskt ishockey – och i det ämnet har vi massor att lära. Man blir lite förvånad över hur magert intresse en del klubbar visar för Talangutvecklingens 24 camper då närmare 1000 talanger passerar revy. Visst är det en och annan som dyker upp och ”tittar” på matcherna. Men någon organiserade scoutning värd ordet har man svårt att upptäcka. Det händer mycket i dessa åldrar bara på 1 år – ja, t.o.m. på ett halvår.

För stor vikt på TV-pucken och hockeygymnasier
Nu finns det ett närmast hysteriskt intresse för TV-pucken och intagningarna till hockeygymnasierna. Det läggs alldeles för stor vikt på dessa processer som istället faktiskt sållar bort många talanger. Varför jag månar om ett mer välutvecklat scoutingarbete är att vi måste vara mer uppmärksamma på våra ”Late bloomers” som inte kommit in i systemet via de traditionella vattendelarna. Det svenska systemet gör att många inte blir färdigutbildade förrän vid 22-23 års ålder och därför får vi visa lite tålamod. Micke Samuelsson och Niklas Nordgren är två aktuella exempel på spelare som slagit igenom i mer mogen ålder..
Många spelare kan behöva mera tid för att mogna både mentalt och fysiskt. Dessutom behöver vi dämpa våra förväntningar och låta våra juniorer mogna färdigt i en miljö som tillåter att de får den kvalitativa och individuellt anpassade träningen som en spelare under utveckling behöver.

Det behövs tålamod
Vi ska inte förledas att tro, vilken strålande talang det än är, att han ska vara fullt ut mogen som elitspelare vid 18-19 år. Det är kanske ryssar och tjecker men inte vi svenska med vår samhällsanpassade modell. Även om vi inte kan uppvisa spelare i samma klass som ryssar, tjecker och transatlanter i 18- 19 årsåldern, utan måste vänta till 22-23 år innan de är fullfjädrade, så ska inte detta ses som någon nackdel. Om spelare kommer fram som 18-åring eller 22-åring är ju ointressant –viktigaste är att han i slutändan utvecklas till en användbar slutprodukt. Det gäller bara att ha tålamod!
Men det är ju inte alltid vare sig föräldrar, spelare, agenter, tränares eller sportchefers bästa gren.

Allsidig träning viktig
Ska man samla på sig tillräckligt många träningstimmar så behövs det mera tid i Sverige om man vill klara både skola och samtidigt utvecklas som människa. De 10.000 träningstimmar som behövs missuppfattas lätt som ett mått för träning på is med puck och klubba. Så är det inte!

Under stor del av ungdomstiden är det fysisk aktivitet i allmänhet som är lika viktig. Om det sedan är att spela fotboll eller tennis, utöva friidrott eller orientering, spela landhockey eller klättra i träd har ingen betydelse.

Vår dokumentation i ”Vägen till framgång” visar att av den träning Foppa, Lidas, Marcus och Sudden underkastade sig i unga år var till 4/5 egen spontanträning – endast 1/5 vad man kallar organiserad träning i klubbregi. Det räcker inte att föräldrarna skjutsar till ishallen 2 ggr veckan. Det avgörande är familjens livsstil (sömn och mat bl.a.) och vad de gör under veckans övriga dagar på sin fritid.