Vid ett flertal tillfällen de senaste åren har jag stött på resonemanget att målvaktstränare bara tränar grunder. Det har varit i kontakt med målvaktsföräldrar eller tränare. Oftast i ett negativt perspektiv och oftast då deras spelare eller barn varit bra under en tid.

Det krävs alltså något mer?!
Är det samma tankar som pojklags och ungdomstränare drabbas av då de skall träna äldre lag eller bättre spelare, dom krånglar många gånger till övningarna så att det blir för svårt och syftet är knappast att ägna för mycket tid på träningarna till att prata för att förklara en invecklad övning.

Laget har valt ett sätt att spela, man tränar moment i det sättet att spela, man bygger ett pussel med små detaljer som blir sammansatta övningar som man många gånger kan bygga på och lägga in nya förutsättningar i en oändlighet.

Samma sak för målvaktsspelet, målvakten spelar på ett sätt som han/hon tycker passar bäst för att kunna utnyttja de starkaste sidorna bäst. Kan detta kombineras med enkelhet i valet av räddningar är målvakten rätt ute.

Vad skall han då träna?
Små moment i det sätt att spela, många repetitioner, låg fart, hög fart, returer, extrapuckar som ger andra förutsättningar, men nya moment, ja ibland för att utveckla och testa, men nyckeln är att behärska grunderna och att repetera dem ofta, teknik är en färskvara och den aktive som tror att han/hon ”kan” har tröttnat på att utvecklas och då har han inte många år kvar som hockeyspelare på den nivå han/hon befinner sig på.

Våga göra det enkla!

Stefan Ladhe, SHI