 |
|||
 |
Rekrytering är viktigt! Det har jag redan påstått i en tidigare artikel. Men det är lika viktigt hur vi bedriver vår ungdomsishockey. Det måste ske på ett sätt så att våra ishockeyungdomar har rätt attityd till sporten när de blir så pass gamla att de gör sina egna val. Och inte längre bara spelar och tränar ishockey för att göra föräldrar och tränare nöjda och belåtna. Valsituationen uppstår i 15-16 års åldern och än tydligare blir det när det är dags att börja spela i juniorlaget. Sanningens ögonblick Många undrar just vad vi ska göra för att undvika spelartappet vid övergången just till junioråldern. De flesta tycks tro att man kan råda bot på spelarflykten genom att ändra på juniorseriernas uppläggning. Men problemet är inte juniorserierna utan alla ungdomar som gör valet att sluta med ishockeyn efter pojklagsåren. Och svaret är ganska enkelt - det tycker inte det är roligt längre med ishockey . Det visar sig finnas mycket annat som upplevs betydligt roligt här i livet! Bortskrämda - och inte kul! Ska man i 15-16 års åldern vara en bra grundutbildad blivande ishockeyspelare så gäller det att man fått en individuell skolning i ishockeyspelandets grunder. Åka skridskor, stå på rätt ben när man skjuter och tekniska färdigheter med klubban är saker som man måste få träna på bl.a. genom att både träna och spela på små ytor som skapas genom spel på tvären över rinken. Dessutom slipper då många ungdomar stå i kö halva sitt ishockeyliv eftersom 2-3 gånger fler ungdomar kan vara i aktivitet. |
||
