Att förbättra och utveckla
Vi har här nedan valt ut olika punkter som vi anser svenska spelare behöver repetera, förbättra och utveckla ytterliggare för att vi ska kunna hänga med i den yttersta internationella toppen.

Triangelspel
Triangelspel innebär att puckförare alltid ska ha passningsalternativ, vilket man får om man har förmågan att bilda trianglar över hela banan. Det kräver att icke puckförare (4st) alltid måste sträva efter att vara spelbara, i rörelse. Det som händer många gånger är att icke puckförare blir stillastående i passningsskugga, vilket får till följd att tempot sjunker och motståndarna lättare kan erövra pucken. Ett annat exempel är spel i anfallszon, där många spelare söker sig till varandra. Framförallt lockas 3:an av att hjälpa 1:an och 2:an, med följd att den fria isytan minskar, triangeln krymper och till slut försvinner. Principen är ju större yta ju mera tid... Tre Kronor förespråkar Big Ice. Ett exempel är 3:ans roll i anfallszon. Istället för att sjunka ned (krympa ytan) strävar man efter att 3:an ska vara i rörelse och hålla höjd (öka ytan). Många lag hade svårt att genomföra matcherna utifrån dessa principer. Det vill säga, att skapa stora trianglar för att öka ytan men också tiden. Vi skulle också önska att flera lag kunde utnyttja backarna i anfallszon mycket bättre. Dels för att få backskott när spelet är förlagt djupt i zon, dels för att öka rörligheten och tempot med hjälp av platsväxlingar och rullningar. Nu arbetade många lag statiskt och separat. Det vill säga, backarna för sig (stående på blå) och forwards för sig (djupt ned i anfallszon på liten yta). Vi ställer oss också frågan; är svenska spelare tillräckligt bra tränade för att orka genomföra matcherna på detta sätt? Då tänker vi framförallt på uthålligheten, den så kallade aeroba kapaciteten "motorn". (se utförligare tankar kring det nedan). Det kräver nämligen att spelaren måste vara i ständig rörelse.

Handlingssnabbhet
Handlingssnabbhet innebär bland annat att spelaren måste veta, dels vad man ska göra av pucken innan man har fått den, dels agera snabbt när man väl har den. Det innebär att man måste utveckla egenskapen och förmågan att kunna orientera sig mot både medspelare och motspelare. "Var är jag, medspelarna och motståndarna". Det vi framförallt tänker på är förmågan att handla snabbt i så kallade omställningar, både anfall-försvar och försvar-anfall. Vi upplevde att många spelare hade väldigt svårt för det. Med all säkerhet på grund av att de inte har fått möjligheten att träna dessa egenskaper. Vår fråga blir, tränar vi dessa moment och i så fall, hur tränar vi? Eller är det så att svenska tränare, fortfarande, är för fixerade vid att lägga ned mycket tid på att utveckla lagets gemensamma försvarssystem (2-1-2, 2-2-1 etc). Kan det ha fått till följd att vi har glömt att utbilda spelarna i omställningarna samt hur man ska agera i anfallsspelet?