”Man blir bra på det man tränar”, är en gammal devis som med all säkerhet är sann. Enkelt kan man uttrycka det som att vill man bli bra i ishockey så måste man spela mycket ishockey. Vill man få bra spelförståelse så måste man spela mycket. För ungdomar är det utmärkt att spela mycket ishockey på vintern och fotboll, basket, handboll samt övriga bollsporter på sommaren.

Svenska ishockeyspelare har under lång tid kännetecknats som mycket spelskickliga och konstruktiva i spelet både med och utan puck. Peter Forsberg, Mats Sundin, Marcus Näslund och Niklas Lidström är väl det stora bevisen för att så är fallet. Under senare år har dock många ledare antytt att spelförståelsen har blivit sämre hos våra unga spelare. Om detta påstående stämmer är svårt att säga. Dock är det viktigt att vi ledare diskuterar hur vi kan utveckla spelarnas spelförståelse och sedan även tränar på detta. Det är vårt ansvar!

Inledningsvis kan man fundera på följande:
Vad är spelförståelse?
Hur kan man förbättra spelförståelsen?

Spelförståelse
Det är lätt att man pratar förbi varandra när man diskuterar spelförståelse, dels mellan tränare-spelare, dels mellan tränare-tränare. Vad menar vi egentligen när vi säger: ”Mikael har dålig speluppfattning”, ”Peter är en mycket spelintelligent spelare”, ”Spelförståelsen hos svenska spelare är för dålig”.
Enkelt uttryckt handlar spelförståelse om att förstå spelet, sitt eget, medspelarnas och motståndarnas. Fördjupar man sig i begreppet blir det mera komplext.

Spelförståelse är ett samlingsbegrepp för en rad olika egenskaper en spelare har eller kan utveckla. Exempel på dessa egenskaper är speluppfattning, splitvision, spelintelligens, handlingssnabbhet, problemlösning, automatisering, social spelförståelse.

Grundprinciper
Man bör komma ihåg att i alla målbollspel finns det ett motsatsförhållande mellan anfalls och försvarsspel
– Anfallsspel: skapa stora ytor och öka tiden för att agera med pucken.
– Försvarsspel: krympa ytor och minska tiden för motståndarna

I ungdomsishockey är det mycket viktigt att spelarna får en förståelse för enkla principer i anfalls- och försvarsspel.
Det innebär att de ska träna och lära sig hur man:
- Skapar bredd och djup.
- Gör sig spelbar genom att gå ur passningsskugga
- Skapar trianglar runt puckföraren
- Skapar och krymper ytor
- Ligger på rätt sida i försvarsspelet

Speluppfattning
Vad vi egentligen ”ser” är hur vi uppfattar olika händelser i spelet. Speluppfattning och splitvision är beroende av vår perceptuella (exempelvis syn och hörsel) förmåga och motoriska skicklighet. Kroppskontroll och bollkontroll är avgörande för vår speluppfattning, så att man får mycket tid att ägna sig åt själva spelet.

Splitvision
En spelare med god splitvision har förmågan att snabbt kunna växla mellan en avslappnad diffus blick och fokusering. Splitvision är att inte fixera blicken för länge på ett föremål som exempelvis pucken, då förlorar man uppmärksamheten på det övriga spelet. Bra splitvision innebär också att spelaren kan ”läsa in sig” i spelet och lättare förutse framtiden.

Spelintelligens
Intelligensen i spelet handlar om att ”välja rätt” i en flervalssituation. En spelintelligent spelare kan med andra ord utnyttja en motståndares svaghet till sin fördel.

Handlingssnabbhet
Handlingssnabbhet handlar om att omsätta det man uppfattar i någon typ av snabb tankebearbetning. Alla spelare i ett lag uppfattar mönstret – pucken, motståndarna och medspelarna, på olika sätt. Några finner snabbt rätt lösningar, andra inte.

Problemlösning
Att träna problemlösning kan man göra genom att tränaren:
– Anger ramarna för övningen
– Anger målsättningen med övningen
– Låter spelarna själva genomföra övningen och lösa problemen
– Avvaktar spelarnas försök
– Går in med korta anvisningar och ger feedback
– Diskuterar olika lösningar med spelarna
– Tillåter spelarna att tänka självständigt, ta initiativ och ansvar