Målvaktstankar efter TV-pucken! Skrivet av: Stefan Ladhe

TV-pucken har nyligen avslutats och Småland stod som segrare efter ett målsnålt, jämnt slutspel i Enköping. Tolv matcher avverkades under tre dagar och nio av matcherna slutade med en uddamålsvinst. Så också i finalen mellan Stockholm och Småland, som avgjordes på övertid. 2-1 till Småland.

Sett från ett målvaktsperspektiv kan vi lära oss en hel del av matcherna i slutspelet. Det är därför det är så viktigt att se turneringar som TV pucken, små och juniorkronornas turneringar i Sverige. Både för tränare och spelare. Det blir en värdemätare och en temp på hur hockeyn ser ut i vårt land.

Vi börjar med det som var bra:
Slutspelet var så jämnt att alla mål blev väldigt viktiga, ett misstag kunde avgöra matchen vilket spelarna och framförallt målvakterna kan lära mycket av i form av att vara bäst när det gäller, ett mentalt spel som de kommer att ha nytta av framöver.

Att förbundskaptenerna, kompisarna, föräldrarna och kanske även TV är närvarande med stora förväntningar gör att många spelare ställs inför sitt livs hittills största utmaning.

Vi har många tekniskt duktiga målvakter, medvetna om hur det skall agera och förflytta sig på ett funktionellt sätt. Noga med detaljerna. Strålande!

Det släpptes in lite mål i slutspelet, snittresultatet över de tolv matcherna
var 2 – 1,6…

Glädjen! I TV pucken får man rusa fram till sin målvakt och kasta sig över honom, när han avgjort matchen till lagets fördel, alla får det, hela laget, och det gör man. TV puckshögarna går i arv från generation till generation och det är nog värt att bli mosad en liten stund när man står i fokus av lagets lycka!

Vad var det som var mindre bra:
Alldeles för många målvakter gör sig alldeles för små och vågar inte möta spelet med fart bakåt. Dom stannar kvar långt in i mål och blir stillastående. En del lämnade bara målgården då de skulle stoppa pucken bakom mål. Det är snarare utespelarnas oförmåga att sätta pucken än något annat när de lyckas med det spelet. Den oförmågan ser man sällan att Ryssar, Amerikaner eller Kanadensare har och det är nästa steg…

Spelet framför mål kunde vara trångt och stökigt, precis som det är – då kan inte målvakten nöja sig att stanna kvar och försöka se genom djungeln av ben, utan att ta plats, dirigera försvaret och vara jobbig bakom ryggen på de som skymmer. Stå högt, nära och se till att du ser! Det måste vi bli mycket bättre på!

Attityden!
JAG ÄR BÄST! JAG VILL HA MYCKET SKOTT! JAG SKA HJÄLPA MITT LAG ATT VINNA!
Att visa attityd kan man göra på många olika sätt och det måste varje målvakt hitta alldeles själv, hur uppträder andra stora målvakter, lägg märke till det, kom fram till vad attityd kan vara för dej som är målvakt – hur ser man att en förstemålvakt är förstemålvakt? Självkänslan visar både medspelare och motståndare att man är redo och att man är bra! Det är viktigt att ta med sig in i juniorhockeyn och landslagen!

Sammanfattningvis
Jag tycker att det var många positiva intryck i slutspelet, nivån är bra och vi har många duktiga målvakter på gång. De brister som finns skall vi jobba vidare med, samtidigt som vi fortsätter jobba med de detaljer som är bra – som vi ska fortsätta att utveckla. Speldjupet, att hämta in spelare och tajma farten bakåt är ändå något som saknades på flera håll och måste vara en detalj vi tidigare inte jobbat tillräckligt med i vår spelarutbildning. En del målvakter i slutspelet var relativt korta till växten, då speldjupet och rörligheten på skridskorna är ännu viktigare. Förståelsen för det måste öka för att vi skall kunna sammanfatta landskamperna med samma positiva omdömen som efter TV puckens slutspel i Enköping.

Till turneringens bästa målvakt utsågs Alexander Jirhage i Stockholm.

Lycka till!