En studie om elva elitishockeyspelares visualiseringsupplevelser

  Författare:
  Mikael Wallsbeck
  Fredrik Weibull

En ishockeyspelares karriär kan vara lång och intensiv. Idag spelar en ishockeyspelare i elitserien 2-3 matcher i veckan. Frånsett eliten spenderar ungdomsspelare större delen av deras fritid i en ishockeyhall med träning. Detta är både fysiskt och psykiskt ansträngande för spelarna. Spelare och tränare vet idag hur den fysiska träningen skall se ut, till exempel antal repetitioner i gymmet och att spelaren bör öka sin kondition genom intervallträning.

Hur är det med den psykologiska delen i ishockey? För att spela och träna dessa mängder krävs inte bara benstyrka och kondition. Psykologiska faktorer såsom självförtroende och koncentration är viktiga för en spelare för att kunna prestera på topp. Dessa psykologiska faktorer kan en spelare förbättra genom mentalt träning. Ett mentalt verktyg som kan användas är visualisering. Visualisering är något som används av de flesta elitidrottarna världen över. En världskänd idrottare som använde sig av visualisering under sin aktiva karriär var Wayne Gretzky. Nedan är ett citat från just Gretzky.

"We taped a lot of famous pictures on the locker-room door: Bobby Orr, Potvin, Beliveau, all holding the Stanley Cup. We’d stand back and look at them and envision ourselves doing it. I really believe if you visualize yourself doing something, you can make that image come true…. I must have rehearsed it tenthousand times. And when it came true it was like an electric bolt went up myspine (Orlick, 1998)."

Denna artikel är en sammanfattning av en kandidatuppsats och kommer att fokusera på den psykologiska färdigheten visualisering. Visualisering är ett mångsidigt begrepp som upplevs på olika sätt av olika individer. Det skiljer sig från drömmar genom att det är en medveten upplevelse och det skiljer sig från verbala tankar i den mån att visualisering innebär skapande av föreställningar med hjälp av sinnena. En förenklad definition från forskningsvärlden och en kort förklaring är: ”visualisering är skapandet eller återskapandet av upplevelser med hjälp sina sinnen och kan upplevas utan externt stimuli med både psykologiska och fysiologiska effekter på individen”

Definitionen innebär att en spelare kan återskapa gamla upplevelser från tidigare lyckade prestationer, till exempel en bra räddning, eller skapa helt nya upplevelser, till exempel en bra passning, för att få en positiv känsla inför en match. En spelare kan visualisera utan att verkligen uppleva dessa saker. En spelare kan skapa en föreställning hemma i sitt vardagsrum utan att vara i närheten av en ishockeyhall. Effekten av visualisering kan både vara psykologisk och fysiologisk.

Psykologiska faktorer kan vara att visualiseringen höjer självförtroendet och motivationen, förbättrar koncentrationen eller sänker anspänningen inför en kommande prestation. Till exempel att en ishockeyspelare innan en jobbig träning föreställer sig hur skönt det kommer att kännas efteråt för att öka motivationen inför träningspasset. Exempel på fysiologiska faktorer är höjd puls. Forskning har visat att när en individ visualiserar aktiveras muskler och liknande nervbanor som när individen genomför samma rörelser på riktigt.

Visualisering kan upplevas ha både positiva och negativa effekter. De negativa föreställningarna upplevs oftast spontant och kan upplevas ofrivilligt. Det vill säga spelaren kanske inte vill uppleva denna visualisering, till exempel att se sig själv missa straffen precis innan den skall läggas. En spelare kan också använda visualisering frivilligt men misslyckas med sin föreställning och då uppleva en negativ effekt av visualiseringen. Till exempel fann Wallsbeck (2009) i sin D-uppsats att en ishockeyspelare förändrade sin effekt av sin visualisering. Denna spelare visualiserade innan träning hur han fintade en back och gick förbi honom. Under en intervju hade spelaren en formsvacka och rapporterade då att han inte kunde föreställa sig hur han fintade av backen. Utan han föreställde sig istället hur backen läste finten och tog pucken från honom. Denna visualisering förändrades från att ha haft en positiv effekt till att ha en negativ effekt för spelaren.

Den spontana visualiseringen kan ersättas med frivillig visualisering. Ett flertal idrottare har rapporterat i studier att de vill kontrollera deras spontana föresällningar och göra dem frivilliga. Detta är möjligt att göra. Genom att träna upp sin visualiseringsförmåga kan dessa negativa föreställningar bli under individens kontroll och därmed ersättas med positiva föreställningar. Ett exempel kan vara en ishockeyspelare som under matcher upplever spontan visualisering där han upplever hur han missar passningar och att laget förlorar. För denna spelare skulle det vara fördelaktigt att kontrollera denna spontana visualisering och istället föreställa sig hur han slår bra passningar och att laget kommer att vinna.

När du visualiserar kan du inkludera alla sinnen som du inkluderar i verkliga livet. Sinnena som kan inkluderas är syn, hörsel, smak, doft, det kinestetiska sinnet (muskelkänslor) och taktil känsel (känseln mot huden). När en spelare visualiserar en matchsituation kan denne inkludera hur det ser ut runtomkring, hur medspelarna ser ut, hur motspelarna ser ut och hur mycket publik det är på arenan. Spelaren kanske hör publiken, känner lukten av svettiga hockeyhandskar eller känner smaken av svett. Spelaren kanske även inkluderar det kinestetiska sinnet. En föreställning som inkluderar hur musklerna arbetar under matchen. Det kan till exempel vara hur det känns i musklerna när spelaren åker allt vad den har för att komma först till en puck nere i zonen. Det sista sinnet, det taktila sinnet är känseln, känseln mot huden, att till exempel inkludera känslan av hur klubban ligger perfekt i handen eller hur benskyddet sitter perfekt runt benet. Utöver dessa sex sinnen kan spelaren även inkludera emotioner i sin visualisering, vilket betyder att till exempel skapa en känsla av glädje inför en kommande match eller skapa en känsla av ilska när spelaren föreställer sig tackla en annan spelare.

Nu har vi gått igenom grunderna i visualisering och vad det är i stora drag, men kan alla använda sig av visualisering? De absolut flesta kan använda sig av visualisering och gör det ofta i vardagen. Om en kompis ringer för att han inte hittar vägen, förklarar många vägen samtidigt som man skapar sig en inre bild av hur vägen ser ut. Sedan finns det många individuella skillnader i hur väl en föreställning skapas. Detta är svårt att mäta eftersom det är en väldigt subjektiv upplevelse hur tydligt och klart spelaren tycker föreställningen är, hur väl spelaren kan kontrollera förställningen och hur starka sinnesintrycken från visualiseringen är. Forskning har visat att en idrottare kan träna upp sin förmåga att visualisera vilket kan resultera i ökade effekter. Desto mer verklig och levande du kan göra visualiseringen desto bättre effekter får du av visualiseringen. Något som hjälper till att göra din visualisering mer effektiv är också din kontroll över din visualisering. En ökad kontroll över din visualisering gör också att du kan hantera möjliga negativa föreställningar på ett bättre sätt och istället skapa positiva föreställningar.

Metod
Studien som ska presenteras i denna text är en kandidatuppsats av Mikael Wallsbeck under handledning av Fredrik Weibull på högskolan i Halmstad. I studien deltog 11 elitishockeyspelare som alla vart intervjuade med mätinstrumentet IPIES. Medelåldern på spelarna var 23 år och de hade i genomsnitt spelat ishockey i 16 år. Spelarna deltog frivilligt i studien efter en presentation av författaren med studiens syfte och innehåll. Intervjuerna tog mellan 25-75 minuter att genomföra.

Mätinstrumentet som användes under intervjuerna heter Individual Profile of Imagery Experiences in Sport (IPIES; Weibull, 2008). Detta mätinstrument består av fyra delar. Den första delen består av bakgrunds frågor, till exempel ålder och tävlingsnivå. I den andra delen behandlas idrottarens uppfattning om visualisering och består av en öppen och en strukturerad fråga. Den strukturerade frågan består av sju olika definitioner var av idrottaren får välja tre definitioner som spelaren tycker passar in bäst på dennes uppfattning om visualisering. Del 3 behandlar idrottarens visualiseringsupplevelser. Dessa upplevelser struktureras in i visualiseringsmönster och dess sex dimensioner: Sammanhang, Vad, Syfte, Hur, Frekvens och Effekt. Den fjärde och sista delen består av en kort utvärdering av idrottarens visualiseringsförmåga samt om idrottaren vill förbättra sin visualisering och i så fall hur.

Resultat
Två syften med studien som presenteras i denna text var att undersöka spelarnas visualiseringsupplevelser samt spelarnas vilja att förbättra sin visualisering. Utav dessa 11 spelare som vart intervjuade och deltog i studien var det 10 som rapporterade att de upplevde visualisering i samband med ishockeyn. Spelarna rapporterade visualisering med både positiva och negativa effekter. Vidare upplevdes visualisering mer i samband med match jämfört med träning. Syftena som rapporterades från spelarna var till exempel positiv känsla, koncentration, självkänsla och självförtroende. Positiv känsla var vanligast av alla syften. Synen var det vanligaste sinnet följt av hörsel och taktil visualisering. Ingen spelare inkluderade smak eller doft i sina föreställningar. För att besvara det sista syftet ställdes en öppen fråga till spelarna i slutet på intervjun om de kände att det var någonting som de skulle vilja förbättra med sin visualisering och i så fall vad. Alla elva spelare ville på något sätt förbättra sin visualisering, flera spelare rapporterade att de ville öka kontrollen över sin visualisering för att kunna kontrollera de negativa föreställningarna.

Diskussion
Denna studie visar att tio ishockeyspelare upplevde visualisering i samband med deras ishockey. Dessa tio spelare hade en generell och bred uppfattning om vad visualisering är, dock var denna förståelse allmänt svag och spelarna behöver mera kunskap. Författaren till denna studie upplevde att vissa spelare upplevde visualisering utan att ha reflekterat över det. Detta diskuterades under intervjun och författaren fungerade som ett bollplank och hjälpte spelarna att förstå och reflektera över deras visualiseringsupplevelser. Efter intervjun var denna ökade medvetenhet och reflektionen över deras visualiseringsupplevelser uppskattad av flera spelare i studien.

Tio ishockeyspelare upplevde visualisering i samband med ishockeyn i denna studie. I en pågående studie av Wallsbeck och Weibull på 17 stycken div 1 ishockeyspelare använde alla 17 spelare visualisering. Annan forskning inom visualisering har också funnit att ishockeyspelare använder visualisering. Detta visar att visualisering är någonting som upplevs och används inom ishockeyn. I denna studie med elitishockeyspelare användes visualisering relativt frekvent av spelarna och ett flertal av spelarna använde visualisering i samband med varje match. Denna studie genomfördes på elitishockeyspelare och forskning har visat att elitidrottare generellt tenderar att uppleva visualisering mer frekvent jämfört med idrottare på lägre nivåer. En hypotes baserat på tidigare forskning är att ishockeyspelare använder visualisering utan att ha reflekterat så mycket över det. Därför är det viktigt att ishockeyspelare får denna kunskap om vad visualisering är och hur den kan påverka deras prestation.

Tidigare forskning har funnit att det är mer vanligt att idrottare upplever visualisering i samband med tävling jämfört med träning. Detta får stöd från resultatet i denna studie. Flertal spelare som deltog i denna studie förklarade varför dom inte använder visualisering i samband med träning ”under träning tänker ja inte alls lika mycket, det är liksom att bara köra” medan en spelare använde visualisering innan träningen för att visualisera olika kommande övningar och förklarade det med ” Om vi har en träning så ska vi vara 100 % fokuserade i 1-1/2 timme vilket är viktigt, visualisering hjälper mig att vara fokuserad”. Det sista citatet är intressant, för att om man som ishockeyspelare ändå ska ut på isen och köra ett träningspass är det lika bra att göra det riktigt bra. Ishockeyspelare på elitnivå spenderar enormt mycket tid på ishockeyträning och det är då viktigt att ta tillvara på den tiden, speciellt om man vill få ett övertag mot andra spelare. Visualisering används inför en match för att till exempel förbättra prestationen och öka koncentrationen på uppgiften. Varför inte använda visualisering på liknande sätt även innan träning och verkligen visualisera och fokusera på vad just du som spelare vill förbättra under just denna träning. För denna träning kommer inte tillbaka, du har bara ett tillfälle att prestera och förbättra dig på just denna träning. Eftersom du lägger ned så otroligt mycket tid på att träna är det viktigt att också ta tillvara på den tiden.

För att återknyta till bristen i förståelse för visualisering och visualiseringsförmåga, visade resultatet i denna studie att spelarna inkluderade syn mest i visualiseringen och att få sinnen generellt inkluderades. Det fanns en bristfällig kunskap hos spelarna om vad kinestetisk (muskelkänslor) och taktil (känseln mot huden) innebär. För att öka effekten av visualiseringen kan en metod vara att inkludera fler relevanta sinnen för att göra visualiseringen så verklig som möjligt. Detta är viktigt då forskning har visat att hjärnan har svårt att skilja på det vi upplever i verkligenheten och det vi visualiserar. Vilket betyder att ju mera spelaren kan efterlikna den verkliga situationen desto kraftfullare och effektivare kommer visualiseringen att bli.

Negativ visualisering
Sex elitishockeyspelare upplevde visualisering med negativa effekter. Dessa spelare upplevde detta som någonting ofrivilligt som de inte ville uppleva. Några av spelare rapporterade att dessa negativa föreställningar var mer negativa när de var yngre och mindre erfarna. Visualisering med negativt upplevda effekter är en viktig del att arbeta med inom idrotten. Spelarna i denna studie har lyckats med sin ishockey och är idag ishockeyproffs och får spela ishockey på heltid. De har en gedigen erfarenhet från ett flertal situationer såsom formsvacka och formtopp. En ungdomsspelare kanske inte har den tryggheten och erfarenheten i sin ishockey. Dessa negativa föreställningar kan då vara väldigt destruktiva. Får denna spelare inte prata med någon om dem eller veta hur han ska hantera dessa föreställningar kan detta i värsta fall ställa till stora problem för spelaren i hans/hennes karriär.

Praktiska tips
Den slutliga frågan i intervjun var om spelaren ville förbättra sin visualiseringsförmåga. Alla spelare i studien rapporterade att de ville förbättra sin visualiseringsförmåga. Främst för att lära sig att kontrollera de negativa föreställningarna. I denna artikel har vi skrivit mycket om att öka spelarnas förståelse för visualisering och deras visualiseringsförmåga. Hur kan då spelares förståelse och visualiseringsförmåga förbättras? Genom att prata om idrottspsykologi allmänt i ishockeyklubbar och bland tränare kommer det att ge effekten att spelarna får en ökad kunskap och förståelse för begreppet. Vi vet idag att idrottspsykologi ändvänds i ett flertal ishockeyklubbar och att intresset ökar. Men det är värt att nämna att det fortfarande finns en brist. Ishockeyspelaren själv kan givetvis även tillgodose sig med information om begreppet. Mer specifikt när det gäller visualisering kan en spelare individuellt förbättra sin visualiseringsförmåga. Detta kan förbättras genom att man hemma tränar sin visualisering och även övar på att tillämpa det i träning och tävling. Något som är bra att tänka på är att verkligen behärska det och känna att visualiseringen känns bra innan den används i samband med matcher. En första utmaning kan vara att föreställa sig hur det ser ut hemma vid köksbordet och göra denna föreställning så verklig som möjligt. Hur ser det ut? Vad luktar det? Finns det några speciella ljud? Vidare kan spelaren lyssna på inspelade visualiseringsskript. Ett exempel på ett skript för en center i kan vara:

Du kliver ut på isen för att teka i slutet på matchen och du ser domaren vid cirkeln i anfallszon som väntar på att få släppa pucken. Du hör hur publiken jublar och känner en härlig känsla i hela kroppen. Du glider fram emot tekningspunkten, du känner hur kroppen känns laddad och samtidigt avspänd, och på vägen fram ser du dina lagkamrater stå uppställda för tekningen. Du känner hur alla dina medspelare på isen är laddade och väntar på att du ska vinna tekningen. Du hör hur publikens jubel stiger och du känner stödet. Du känner klubban ligga skönt i din hand när glider fram för att genomföra tekningen. Du ser motståndaren rakt i ögonen, han vågar inte riktigt möte din blick utan vänder bort sin, du känner att du har ett härligt övertag. Domaren släpper pucken och du är otroligt snabb och vinner tekningen direkt bak till backen.

Detta var ett exempel på hur ett visualiseringsskript kan se ut. Detta kan en spelare skriva själv. Dock rekommenderar vi att spelaren får hjälp av en idrottspsykologisk rådgivare. För som vi tidigare har skrivit är visualisering någonting som spelaren behöver träning i. Då kan det vara fördelaktigt att få feedback och råd från en kunnig inom området. Viktigt att nämna är att det är spelaren som bäst känner hur han vill att visualiseringen ska vara. Exemplet ovan är just ett exempel och skripten är oftast längre. Om spelaren vill kan även musik kombineras med skriptet och då en låt som hjälper spelaren att nå det önskade tillståndet. Vi brukar föreslå att ett skript skall vara runt 12 minuter. Sen kan skript vara korta som det ovan också.

Sammanfattning
Denna artikel behandlade begreppet visualisering hos elitishockeyspelare. Vi har diskuterat att visualisering även skulle vara fördelaktigt i yngre åldrar och på lägre tävlingsnivåer inom ishockeyn. Spelarna i denna studie rapporterade att det upplevde visualisering med både positiva och negativa effekter. Vi som författare vill understryka att även om visualisering kan ha negativa effekter har visualisering i allmänhet en stor positiv effekt för idrottare. Det viktigaste är att du använder visualisering på det sätt som är bäst för dig. Du känner själv om vad som fungerar och inte fungerar. Sen kan det hjälpa att få tips för att göra visualiseringen ännu mer effektiv. Visualisering är som vi skrev i början ett mentalt verktyg inom idrottspsykologin som kan hjälpa spelaren att förbättra sin prestation. Det finns även många andra faktorer inom idrottspsykologi som är viktiga och författarna till denna artikel förespråkar att tränare och spelare i ishockey Sverige skall ha tillgång till denna kunskap om idrottspsykologi.

Kontakt
Mikael Wallsbeck har skrivit en magister uppsats och har en European master i idrottspsykologi vid högskolan i Halmstad och forskar nu vidare inom ämnet visualisering. Han arbetar för tillfället med ett ishockeylag i södra Sverige.

Mikwal07@student.hh.se

Hela uppsatsen går att ladda ner och läsa på http://dspace.hh.se/dspace/bitstream/2082/2778/1/Imagery.pdf